Gentester möjliggör tryggt avelsbruk av sjukdomsbärare
Idag finns det ett enormt utbud av olika gentester (DNA-tester, DNA-undersökningar) som görs på hundar. Även antalet gentester som sparas i Kennelklubbens avelsdatasystem ökar konstant. Med hjälp av gentester kan man i bästa fall hindra födseln av hundar med en viss sjukdom, samtidigt som det ändå är möjligt att använda en så stor andel av rasens population i avel som möjligt. Det är ändå skäl att använda gentester med eftertanke och med beaktande av skillnader mellan både tester och sjukdomar eller egenskaper som testas.
En lista på gentester som sparas i Kennelklubbens avelsdatasystem samt laboratorier som godkänns för olika tester finns nere på den finska versionen av denna sida.
Kontrollera anvisningarna i anslutning till beställning av testet från det önskade laboratoriet och boka tid för provtagning.
Beställ remiss för önskat gentest via Omakoira-tjänsten eller i dess mobilapp före provtagning. Remisser för en ännu oregistrerad valpkull eller en del av den kan beställas när valparna har sparats på valpkullsanmälan i Omakoira.
Berätta för provtagaren att du vill att resultatet sparas hos Kennelklubben, så att provtagaren vet att hen bör bekräfta provtagningen på Omakoira. Laboratorier fastställer hurdana prov (blod-, kindcells- eller hårprov) analyser kan göras på.
Provet skickas vidare till laboratoriet som i sin tur skickar resultaten till beställaren när provsvaren har kommit.
Laboklin och Movet sparar resultaten direkt även till Kennelklubbens databas. En förutsättning för detta är emellertid att provtagningen har bekräftats via Omakoira. Resultaten sparas vanligtvis något senare än de kommer fram till beställarens e-post. Vid eventuella längre förseningar i anslutning till sparning av resultat önskas att hundägaren kontaktar i första hand kontakt med den finska personalen på laboratorierna: Laboklin (längst ner på sidan) eller Movet.
Tilläggsbeställningar för tidigare inskickade prover
Beställ Omakoira-remiss som vanligt även om du beställer nya gentester från laboratoriet som baserar sig på ett prov som lämnats in tidigare och vars resultat har redan sparats i Finska Kennelklubbens system. Du behöver dock inte be provtagaren om ny bekräftelse för Omakoira-remissen, utan du kan skicka resultatrapporten för sparning direkt till terveystulokset@kennelliitto.fi. Laboratoriets dokument måste dock ange att det är en tilläggsbeställning relaterad till ett tidigare prov.
Tidigare resultat
Resultat som erhållits innan sparningen har inletts sparas retroaktivt av Kennelklubben endast till föräldrar till en valpkulle som är under registrering eller eventuellt för mor- och farföräldrarna, om föräldrarna till kullen är friska enligt härstamning. Förutsatt att resultatet är från ett laboratorium som är godkänt av Kennelklubben och uppgifter om godtagbar provtagning bifogas med provsvaret.
Utländska hundar och importerade hundar
För importerade hundar, utländska avelshundar och importerad sperma godkänns godkänns utländska resultat för samma sjukdom eller egenskap, även om testerna inte har utförts i ett laboratorium som godkänts av Kennelklubben. Resultatrapporten eller det separata provtagningsintyget ska innehålla en identifieringsmärkning av hunden och det bör kunna visas att provet har tagits under överinseende av en veterinär eller en provtagare som är representant för laboratoriet.
Godkännande av tester som sparas
Testresultat godkänns för sparning på specialklubbens ansökan. Beslutet tas av Avelsvetenskapliga kommittén efter förslag av DNA-arbetsgruppen.
Undertecknade ansökningar skickas till adressen jalostusposti@kennelliitto.fi, som även besvarar på allmänna frågor angående gentester.
De undersökningar som godkänns för registrering i Kennelklubbens system ska basera sig på de resultat som presenteras i den vetenskapliga publikationen och testa den sjukdom eller egenskap som är relevant för rasen.
Specialklubbens ansökan som lämnas till Kennelklubben bör, om möjligt, innehålla följande uppgifter:
Foto: Jukka Pätynen
en kort beskrivning om sjukdomen eller egenskapen som undersöks. Det vill säga vad orsakar sjukdomen, när de kliniska symptomen vanligen uppträder och sjukdomens betydelse för hundarnas livskvalitet och rasens avel.
sjukdomens ärftlighetsmodell och typ av test. Ärvs sjukdomen till exempel recessivt? Dessutom är det bra att ta upp om det finns information om huruvida det är fråga om ett direkt mutationstest eller t.ex. ett markörtest.
en länk eller hänvisning till en vetenskaplig artikel som visar att det genetiska fynd som ligger till grund för testet är signifikant för denna ras.
uppgift om huruvida föreningen har samlat in testresultat och i så fall hur resultatfördelningen har varit. Eller om sådan information saknas: hur mycket sjukdom/egenskap antas förekomma särskilt i rasens finländska stam, t.ex. på basis av kliniska undersökningar.
en förklaring av om Laboklin, Movet och/eller MyDogDNA erbjuder testet. Om inget av ovanstående erbjuder test, en länk till de laboratorier som erbjuder test och som föreningen önskar ska godkännas som testleverantörer.
Hurdana resultat är ”Frisk enligt härstamning”?
När ingendera föräldern har den mutation som undersöks (med andra ord, när båda föräldrarna är genetiskt friska), kan mutationen inte heller gå i arv till valparna. Uppgift om att hunden är frisk enligt härstamning avseende sjukdomen eller felet sparas i högst tre generationer framåt från hundar med testresultat som anger att de är genetiskt friska. Därefter måste hunden eller dess avkommor testas på nytt för att de ska få resultat. En hund kan antecknas som ”Frisk enligt härstamning” endast utifrån resultat som sparats i Kennelklubbens databas.
Genom att begränsa antalet generationer strävar man efter att hindra att eventuella felaktiga uppgifter som orsakats av fel eller oklarheter vid provtagning, testanalyser, sparning eller stamtavlor inte sprids i alltför stor omfattning i raspopulationen. I avelsbruk motsvarar en hund som är frisk enligt härstamning en hund som konstaterats frisk med gentest.
Det tekniska genomförandet för statuset ”Frisk enligt härstamning” saknas ännu från Kennelklubbens system och därmed kan anteckningen inte ännu göras.
Alla gentester är inte jämställda vad gäller nyttan som fås av dem. Flera laboratorier erbjuder enskilda tester enbart för vissa raser på grundval av att forskning visat att testet är av betydelse för rasen. Alla laboratorier handlar emellertid inte så här. Vid användning av mera omfattande testpaneler av olika slag har resultaten eventuellt grupperats enligt hur ändamålsenliga resultaten är för rasen. Har det visat sig att hunden är bärare av någon sjukdomsgen enligt gentest som inte kan på ett pålitligt sätt betraktas som lämplig för rasen är uppfödaren ofta tvungen att fundera om resultatet bör beaktas eller inte. Det finns nödvändigtvis inte något entydigt svar till denna fråga. Nordiska Kennelunionens vetenskapliga kommitté har också därför stakat ut att det till och med är bättre att låta bli att testa sjukdomsgener som är av tvivelaktig betydelse för rasen, i syfte att undvika eventuell onödig gallring av avelsindivider utifrån dessa resultat. En bra lösning kan vara att välja ”raspaketet” som erbjuds av laboratoriet och till vilket laboratoriet har samlat, ofta som en förmånligare helhet, tester som är ändamålsenliga för rasen. Vid beställning av en mera omfattande testpanel erhåller man ofta tilläggsinformation om t.ex. genetisk variation, vilket kan vara av intresse för uppfödaren. Vid sådan mångfaldsuppskattning bör man komma ihåg att resultaten sällan är jämförbara mellan olika laboratorier.
Ur testresultatet bör förstås åtminstone sjukdomens nedärvningsmodell. Är det dessutom fråga om ett resultat som ökar risken för att hunden insjuknar, skulle det också vara bra att veta hur mycket risken höjs av det ogynnsamma testresultatet. Att para bärare av sjukdomar som nedärvs recessivt med individer som är genetiskt friska bör absolut fortsättas tills mutationens förekomst är mycket låg inom rasen. Specialklubbar och rasföreningar följer upp gentestandet av sina raser och kan, utöver Kennelklubben, ofta hjälpa till då man överväger hur ändamålsenligt testet är eller funderar kring praktiska frågor i anslutning till testandet.
Man bör emellertid alltid komma ihåg att om en hund uppvisar kliniska symtom på en sjukdom som är av betydelse vid avel, bör hunden inte användas i avel oavsett dess genetiska status.
Tester som är av betydelse för olika raser kan granskas på webbplatsen Harmonization of Genetic testing for Dogs. På webbplatsen finns, utöver sökfunktionen som kan användas enligt ras och test, också en hel del allmän information om gentestande och tester. Webbplatsen hålls av organisationen International Partnership for Dogs som även Kennelklubben stöder.
Hau-Hau Champion
Agria
Showlink
Koiramme
Prettybit Projects