Lapsk vallhund

Foto: 
Paula Heikkinen-Lehkonen

Den lapska vallhunden är en fridsam hund med goda nerver, läraktig, energisk och tjänstvillig. I arbetet är den snabb att ta till skall. Den är människovänlig men den är inte lämplig enbart som sällskapshund, utan den ska också arbeta aktivt. Den gör sig utmärkt också som enbart utomhushund.

Foto Paula Heikkinen-Lehkonen

En lapsk vallhund är en medelstor vallande spets, med klart större längd än höjd, med kraftig benbyggnad och starka muskler. Hunden ska vara spänstig men inte tungt byggd. Huvudet är långsträckt. Hjässan är något välvd, nospartiet något kortare än skallen. De ovala, mörka och livliga ögonen sitter ganska brett. Även öronen är ganska långt från varandra; de är medellånga, upprättstående och är ganska breda vid basen. Svansen är medellång, yvig och med lågt fäste. Pälsen är medellång eller lång och svart, ibland rentav grånande eller barkbrun. Bruna teckningar som är ljusare än den allmänna färgen förekommer i allmänhet på huvudet, bringan och benen.
Idealmankhöjden för hanhunden är 51 cm, för tiken 46 cm, tillåten avvikelse för vardera är + - 3 cm.

Den lapska vallhundens historia

Ursprunget till våra dagars lapska vallhund anses vara förhistoriskt, hundar som hölls i nordliga Skandinavien. Rasens ursprung har dock diskuterats en hel del, eftersom den lapska vallhunden skiljer sig så tydligt från de traditionella spetshundarna.

De första uppgifterna om målmedveten renskötsel i Lappland är från 1500-1600-talen, och de första beläggen på att hundar använts för vallning av renhjordar finns i boken Lapponia, som utgavs år 1674.

Foto Paula Heikkinen-Lehkonen
Den lapska vallhunden som ras är hundratals år gammal. Försök till målmedveten avel gjordes redan mot slutet av 1930-talet, men några synliga resultat nåddes inte. Först på 1950-talet kom rasen med i det regelbundna kennelarbetet.

Två hot har under de senaste decennierna riktats mot den lapska vallhunden: det ena var Lapplandskriget, under andra världskrigets sista månader, som gjorde att beståndet av lapska vallhundar nästen helt utrotades, och det andra hotet var det ökande bruket av snöskoter i renskötseln.

Återupplivandet av användningen av vallande renhundar inleddes först 1959; resultatet var att rasen lapsk vallhund definierades och dess raskännetecken fastslogs av Kennelklubben år 1966. En förnyad rasdefinition godkändes år 1997. Numera har renskötarna lärt sig att kombinera fördelarna med snöskoter och den lapska vallhundens goda sidor.

Bl.a. beviljandet av tjänstehundsrättigheter för den lapska vallhunden och hundarnas utmärkta hälsoegenskaper har ökat rasens popularitet, och de årliga registreringarna har stigit under det senaste decenniet. Under rekordåret 2004 registrerades 248 lapska vallhundar i Finland.

Lappalaiskoirat ry
Rasstandard