Finska lapphunden är intelligent, modig, fridsam, läraktig, vänlig och ganska ödmjuk. Vallningsdriften är stark och jaktinstinkten tydlig.

En finsk lapphund är något under medelstorlek och kraftigt byggd i förhållande till storleken. Pälsen är riklig och lång. Hanhundar har tydlig krage. Alla färger godkänns, men grundfärgen ska dominera. Annan färg än grundfärgen kan finnas på huvudet, halsen och bröstet, undersidan av kroppen, på benen och på svansen.

Huvudet har starka drag och är ganska brett. Nosen är något kortare än skallen. Öronen är medelstora och mycket rörliga, rättuppstående eller vikta. Ögonen är ovala och bruna. Den högt fästa svansen vrider sig upp på eller bredvid ryggen. Rörelserna är lediga och i arbete är hunden flink och snabb.

Den första rasstandarden skrevs år 1945

Samerna i Fennoskandien och i norra Ryssland har redan i sekler haft hundar av samma slag som lapphunden, för vallning och bevakning av renhjordar. I de senaste artiklarna om samisk kultur nämns att den traditionella lapska hunden var en vallande hund.

Den lapska hunden har inte haft ett enhetligt utseende, utan olika varianter har förekommit lokalt. Också färgen har varierat betydligt.  I de samiska språken finns många olika benämningar på hundar med olika färgsättningar.

Vid den första hundutställningen i Finland 1892 visades hundar som tagits med från Lappland som lapska vallhundar. Intresset bland hundägare för hundar av det här slaget vaknade tidigt, redan under 1900-talets första decennier, men kriget i Lappland under slutet av andra världskriget var mycket destruktivt för hundstammen.

Den första rasstandarden är från år 1945. De finska lapphundarna var enligt nutida uppfattning stora, långa och med smalt huvud. Dessa hundar finns inte längre i den genetiska bakgrunden för de flesta av dagens finska lapphundar.

När de funktionella skillnaderna mellan finsk lapphund och lapsk vallhund började bli uppenbara, delades rasen upp med indelning i två separata raser. Det skedde år 1966.

På 1970-talet inleddes en ny fas i aveln med lapphundar eftersom det i Lappland påträffades stammar med förhållandevis kraftig benstomme, med kort, brett huvud och med päls som stod upp och var sträv. Den nya rasstandarden slogs fast år 1975. Särskilt betydelsefullt var att storleken minskade till 49–55 cm för hanhundar, 43–49 cm för tikar. Storleken har fortsatt att minska. I den senaste rasstandarden som godkändes år 1996 fastställs idealmankhöjden för hanar 49 cm och för tikar 44 cm, tillåten variation ± 3 cm. Sedan år 1993 är lapphundens officiella rasbenämning finsk lapphund.

Den finska lapphunden har på senare år tagit sig en fast position bland de tio populäraste hundraserna i Finland. Antalet registreringar för rasen år 2004 år den största genom tiderna, 1 143 hundar.

Lapplands hundar rf
Rasstandard för finsk lapphund