Sökresultat

Förfarandet vid inmönstring (rasintagning) beskrivs i de rasspecifika specialvillkoren för sådana raser där det förekommer en så kallad lantstam som ursprungligen lämnats utanför registret.  Denna stam härstammar vanligtvis från samma hundar, från vilka rasen ursprungligen utvecklades. Inmönstring är inte avsedd för avkommor till hundar som registrerats hos Kennelklubben.

Styrelsen kan tillsätta som stöd för sitt arbete kommittéer och arbetsgrupper för att bereda eller sköta ärenden som delegerats till dem. Inom Finska Kennelklubben går ärenden vidare via kommittéer, så om du vill framföra någon fråga kan du kontakta behörig kommitté.

Föräldrarna till en enskild hund eller en hel valpkull kan verifieras genom genetisk undersökning. Uppfödaren eller ägaren kan beställa en undersökning om de vill kontrollera stamtavlans riktighet. Kennelklubben förutsätter härstamningskontroll när tiken har parats med flera hanar under samma lö, eller när det finns misstanke om att de föräldrar som meddelats till registret inte är riktiga. Kennelklubben kan också utöva slumpmässiga härstamningskontroller.

Syftet med undersökning av hjärta är att kartlägga hjärtsjukdomar som förekommer hos hund och att främja motarbetandet av dessa. En hjärtundersökning som godkänns av Kennelklubben kan göras på en hund av vilken ras som helst, men för vissa raser är hjärtundersökningen eller en del av den ett krav för avelsbruk (PEVISA-program).

PEVISA är en förkortning av det finska namnet på ett program för motverkande av ärftliga defekter och sjukdomar. PEVISA innehåller villkor för registrering av valpar, t.ex. angående hälsoundersökningar. Övriga rasspecifika specialvillkor innehåller information om korsning mellan rasvarianter och inmönstringar. Rasens PEVISA och rasspecifika villkor godkänns av Kennelklubben alltid på specialklubbens initiativ.

En rasspecifik avelsstrategi (Jalostuksen tavoiteohjelma, JTO) ger information om rasens mentala egenskaper, hälsoläge och avel. Specialklubben beslutar och anger i JTO avelsmålsättningar för rasen samt rekommendationer för avelshundar om t.ex. hälsoundersökningar och det maximala antalet avkommor.

Finska Kennelklubben har nästan 500 utbildade id-märkare, som id-märker hundar inom området för sina respektive kenneldistrikt.