Korsningsprojekt med mops och retromops

Korsningsprojektets syfte är att bredda avelsbasen för mopsar i Finland och förbättra rasens hälsa. Brakycefala, alltså kortnosade hundraser dit även mopsen hör, har länge varit i fokus på grund av de hälsoproblem som den korta nosen och skallen orsakar.

- Med hjälp av retromopsar försöker vi skapa mopsar med längre nos, i syfte att förbättra hälsan, bibehålla livskraften och bredda den genetiska mångfalden hos mopsen vi känner idag. Genom att korsa in retromops kan vi förhoppningsvis lindra mopsens brakycefala drag, undvika problem som orsakas av överdrivna ögon och alltför kraftiga nosveck samt förbättra rasens temperaturreglering, berättar Maiju Santanen, ordförande för den finska mopsklubbens (Suomen Mopsikerho) avelskommitté.

Hon understryker att målet är att rasens öppna karaktär och temperament förblir oförändrade. Mopsen är en populär sällskapshund och egenskaper som till exempel jaktlust är något som inte önskas i rasen.

- Det är fint att den finska mopsklubben har börjat utveckla sin ras så här målinriktat. Den tydliga vision som har skapats i projektet för hur man vill utveckla mopsen fungerar som en god ledstjärna, berömmer avdelningschef Kaisa Gold från Finska Kennelklubben.

Finska Kennelklubben har kontaktat The Royal Kennel Club angående projektet. The Royal Kennel Club är kennelklubben i rasens hemland Storbritannien och är glad över arbetet som görs för att främja mopsarnas hälsa och följer korsningsprojektet.

Retromopsar är blandrashundar

Retromopsen är inte en ras som är erkänd av det internationella hundavelsförbundet FCI, utan anses vara en blandrashund. Tyskland har varit en föregångare i retromopsarnas uppfödningsarbete. Retromopsar har registrerats till exempel i landspecifika hälsoregister och i rasföreningars egna register. Retromopsar har egna rasföreningar i Nederländerna, Tyskland och Sverige.

Retromopsen har avlats fram avsiktligt för att få en hund med bättre hälsa och färre överdrivna drag. Särskild uppmärksamhet har fästs på att förbättra andningen, hundens förmåga att röra sig och hundens allmänna välbefinnande.  Den största utseendemässiga faktorn i jämförelse med dagens mops är nosen, som är betydligt mycket längre hos retromopsen.

Retromopsar har korsats fram från mopsar. I korsningar har använts raser med egenskaper som främjar avel av friskare mopsar. Man har ofta valt raser med väldigt låg inavelsgrad. I korsningar har använts bland annat beagle, shiba, dansk-svensk gårdshund, dvärgpinscher och jack russell terrier. 

Korsningsprojektet kommer att uppföljas noggrant

Korsningsprojektet kommer att förutsätta ett långsiktigt och nära engagemang av specialklubben, uppfödare och ägare av korsningsavkommor, betonar Kaisa Gold.

Avelsgranskning av exteriör görs på retromopsar som tas i rasen, alltså inmönstras. I granskningen bedöms också hundens temperament. Hunden ska kunna identifieras som en mops eller den ska se ut som en mops. Hunden bör uppfylla de hälsokrav som ställs i programmet för motarbetande av ärftliga defekter och sjukdomar (PEVISA), och den bör även uppfylla hälsokraven i den rasspecifika avelsstrategin (JTO) för mops. Retromopsar som inmönstras bör ha en DNA-profil som godkänns av Finska Kennelklubben. 

Det är önskvärt att en retromops som inmönstras är registrerad exempelvis i något uppföljningsregister för retromopsar. Retromopsar som inmönstras registreras i Finska Kennelklubbens raskorsningsregister (FIRR).

När en mops paras med en retromops kan avkommor från denna parning (F2-generation) övervägas att paras ytterligare en gång med retromops. På så vis kan man snabbare avla på de överdrivna dragen och genetiska mångfalden hos den traditionella mopsen mot önskad riktning. Fortsatt avel planeras efter vilka egenskaper som måste gallras bort och vilka som måste förstärkas. Samtidigt säkerställs att ingen släktlinje, inte heller korsningslinje, blir alltför dominant i förhållande till andra.

Från F2-generationen framåt är det möjligt att ansöka om att avkommorna överförs först till Kennelklubbens rashundsregister (ER) och senare i rashundarnas stambokregister (FI) en avkomma åt gången.

Det rekommenderas att hälsoundersökningar enligt mopsarnas PEVISA och rasspecifika avelsstrategi görs på alla F1–F4-avkommor. Dessutom rekommenderas avelsgranskning av exteriör med en kompletterande bedömning av hundens temperament.

Den finska mopsklubben utarbetar utifrån dessa utredningar en uppföljningsrapport från F1-generationen framåt, och beslut om eventuella vidare åtgärder fattas utifrån uppföljningsrapporten. Finska Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté beslutar i samarbete med specialklubben om förverkligandet och fortsättningen av projektet. 

- Målet är att utnyttja nya egenskaper som fåtts från korsningar till förmån för hela rasen, betonar Maiju Santanen.

För mera information:

Avdelningschef 
Kaisa Gold
Finska Kennelklubben
kaisa.gold@kennelliitto.fi
tfn 050 081 2233

Ordförande för avelskommittén
Maiju Santanen
Suomen Mopsikerho
roturisteytys@mopsikerho.fi
tfn 050 325 6677