Historia

Den organiserade kennelverksamheten i Finland anses ha fått sin början den 11 maj 1889, när ett tjugotal personer samlades i Helsingfors för att grunda Finska Kennelklubben – Suomen Kennelklubi, med svenska och finska som språk.

Under mötet valdes en styrelse som bemyndigades att uppgöra ett förslag till stadgar för den nya föreningen. Stadgarna godtogs med små ändringar den 28 september och de stadfästes av senaten den 31 oktober 1889.

Ett år därpå hade medlemsantalet utökats från ca 20 stiftande medlemmar till 168.

Kennelverksamheten i Finland uppstod för att tillgodose jaktens behov och initiativtagarna var aktiva jägare. Föreningens syfte bestämdes vara ”att främja bättre hundhållning i landet genom att stimulera intresset för rena hundraser och genom spridning av kunskap om rasrenhetens fördelar”. Klubbens uppgift överenskoms att omfatta ”anordnande av hundutställningar och fälttävlingar, etablering av ett kynologiskt bibliotek, programaftnar, import av renrasiga avelshundar och upprättande av en rasbok”.

Den första hundutställningen hölls i Gardesmanegen i Helsingfors år 1891. Det första organiserade jaktprovet anordnades i Turenki år 1893. Tidskriften Våra hundar grundades 1896.

Under första världskriget gick Kennelklubben på sparlåga och mängden registreringar av hundar minskade betydligt. Även rabies decimerade hundbeståndet. Efter självständigheten 1917 återupplivades kennelverksamheten efter hand och blev också mångsidigare.

År 1927 förnyades Kennelklubbens stadgar, och andra föreningar tilläts träda in i klubben. Kennelklubben skötte övervakningen av dessa föreningars prov och bekräftade deras stadgar. Denna praxis lever kvar än idag.

Två förbund gick samman

År 1934 grundade en skara aktiva hundägare och -uppfödare i Tavastehus en finskspråkig förening, Suomen Kennelliitto, som alternativ till Kennelklubben. Bakom grundandet var enighet bland initiativtagarna att stadgarna i Kennelklubben var inflexibla och gammalmodiga. I bakgrunden fanns också personmotsättningar, språkpolitik och känslan av att Kennelklubben var en elitklubb. Suomen Kennelliittos medlemstal nådde ikapp och över Kennelklubbens redan före andra världskriget.

Andra världskriget försvårade kennelverksamheten avsevärt. Livsmedelsbristen gjorde att få hade hund, och på grund av krigsförhållandena kunde prov och utställningar inte hållas. Efter kriget förbättrades situationen bara långsamt, eftersom det rådde brist på det mesta. Det hade behövts nya avelshundar från utlandet, men valutarestriktionerna gjorde att importen av hundar, liksom exporten av finska hundar, på sin höjd kunde ske i form av gåvor eller byte.

Finska Kennelklubben och Suomen Kennelliitto gick samman och bildade en gemensam organisation år 1962.

År 2014 firar Suomen Kennelliitto-Finska Kennelklubben sitt 125 års jubileum.