Ta reda på vad avelsstrategin betyder för just din ras

Foto: 
Hannu Huttu

Kennelklubbens och specialklubbarnas riktlinjer för hundavel och dess styrning finns definierade i Kennelklubbens allmänna avelsstrategi. Avelsstrategin eftersträvar friska rashundar som är lämpliga för sitt respektive brukssyfte. Avelsstrategin syftar även till att förbättra situationen hos raser i ett sämre läge. En sund kroppsbyggnad utan överdrifter och en balanserad karaktär hör till grundförutsättningarna för att hunden ska må bra i det dagliga livet.

Kennelklubbens och specialklubbarnas riktlinjer för hundavel och dess styrning finns definierade i Kennelklubbens allmänna avelsstrategi. Avelsstrategin eftersträvar friska rashundar som är lämpliga för sitt respektive brukssyfte. Avelsstrategin syftar även till att förbättra situationen hos raser i ett sämre läge. En sund kroppsbyggnad utan överdrifter och en balanserad karaktär hör till grundförutsättningarna för att hunden ska må bra i det dagliga livet.

Avelsstrategin består av tio huvudmålsättningar samt åtgärder i anslutning till dessa. Kennelklubbens fullmäktige, som består av specialklubbar, har förpliktat sig att följa avelsstrategin då beslutet om avelsstrategins ikraftträdande har fattats. Den allmänna avelsstrategin gäller alla hundraser och binder alla Kennelklubbens medlemmar och personer som är med i klubbens verksamhet. Rasspecifika prioriteringar och mål definieras i rasspecifika avelsstrategier.

Den första allmänna avelsstrategin gällde under tiden 1.1.2012–31.12.2017. Efter det träder en motsvarande, uppdaterad avelsstrategi i kraft för åren 2018–2022.

Avelsstrategin tar hänsyn till den gällande djurskyddslagen, djurskyddsförordningen som kompletterar lagen samt Europarådets resolution om avel av sällskapsdjur. Avelsstrategin står i harmoni med Kennelklubbens allmänna regler och instruktioner samt regler som styr avel.

De huvudsakliga målsättningarna i Kennelklubbens allmänna avelsstrategi 2018–2022 är:

  1. För att de ärftliga egenskaperna ska utvecklas i positiv riktning har de individer som används för avel egenskaper som är bättre än genomsnittet för rasen. 
  2. En lämplig avelshund ska vara rastypisk både exteriört och till karaktären; den får inte ha fel eller skadliga egenskaper som är till förfång i det vardagliga livet.
  3. En hund som används i avel ska ha goda nerver och vara till sitt temperament sådan att den klarar av vardagliga situationer. På så vis blir sannolikheten för att hunden ska överföra karaktärsegenskaper som gör det vardagliga livet besvärligt och försämrar välbefinnandet så liten som möjligt.
  4. Nedärvning av allvarliga fel och sjukdomar som inverkar på hundens välbefinnande ska förhindras.  Endast kliniskt friska hundar kan användas i avel då det är fråga om sjukdomar som orsakar smärtor eller olägenhet eller annars begränsar hundens normala, arttypiska liv.
  5. Till avel används endast hundar som kan fortplanta sig på naturlig väg och som kan ta hand om sina valpar.
  6. I avel används hundar vilkas förfäder är så långlivade som möjligt. En hunds livslängd ska inte i onödan förlängas på bekostnad av dess hälsa och välbefinnande.
  7. Vid avel tryggas den ärftliga diversiteten för varje ras. Olika individer i rasens population används mångsidigt i avel.
  8. Kennelklubben stödjer och organiserar verksamhet som ökar kännedomen om hundars arvsmassa, hälsa och sjukdomar.
  9. Samarbetet med veterinärer och forskare intensifieras. Även veterinärerna stödjer med sin verksamhet avelsstrategins principer och målsättningar.
  10. Kennelklubben medverkar genom Nordiska Kennelunionen NKU och FCI i det internationella samarbetet för ökning av kunskaperna och färdigheterna inom hundavel. I den internationella gemenskapen är huvudprincipen alltid att hundarnas hälsa och välmående prioriteras.