Rasspecifika avelstrategi är ett infopaket om rasegenskaper och hur de förädlas

Foto: 
Hannu Huttu

Den rasspecifika avelsstrategin (kallas JTO) ger information om de olika rasernas karaktär och lynne, hälsosituation och avel. Där ges, separat för varje ras, special­klubbens avelsstrategier samt rekommendationer för avelshundar om bl.a. hälsokontroller och den maximala mängden avkomma.

JTO finns för 201 raser
126 raser har JTO som är i kraft
JTO för 75 raser är under revidering för närvarande

Också personer som är intresserade av rasen och personer som planerar att skaffa hund har stor nytta av programmet. Med dess information kan de t.ex. kontrollera via Kennelklubbens avelsdatasystem, att kullens båda föräldrar före parningen har genomgått de i JTO rekom­menderade kontrollerna med tanke på ärftliga sjukdomar.

JTO för varje ras måste vara uppgjord med beaktande av djurskyddslagen och ‑förordningen, och strategin ska harmoniera med alla övriga myndighetsföreskrifter som gäller djuravel. JTO ska aktivt styra aveln i den riktning som anges i de nämnda bestämmelserna.

Specialklubbarnas avelsverksamhet ska utgå från de mål och metoder som förs fram i rasens JTO. Till de viktigaste hälsofrämjande avelsstrategierna hör att de genetiska variationerna inom rasen bevaras. För att det ska lyckas är det viktigt att mängden avkomma efter enskilda individer och stamlinjer hålls inom rimliga gränser, och att en hunds samlade avkomma under hela dess livstid inte får överstiga fem procent av det antal individer som i snitt registreras i rasen under 4-5 år. Vid behov kan rasers genetiska variation ökas med raskorsningar.

JTO är obligatoriskt för alla raser i vilka det under de senaste fem åren har gjorts över 50 registreringar

Specialklubbarna, med underordnade rasföreningar och rasklubbar, har hand om avelsstyrningen för sina resp. raser. Varje specialklubb ska se till att det uppgörs JTO för alla raser som hör till klubben. Bara de allra sällsyntaste raserna har befriats från denna skyldighet.

Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté har sammanställt modellunderlag för att underlätta uppgörandet och behandlingen av rasspecifika avelstrategierna (en JTO-modell samt en förenklad JTO-modell för raser med få individer). De nya modellerna har börjat användas år 2010.  Kennelklubbens byrå ger vid behov föreningarna anvisningar om JTO-processen. En förening kan också skicka in sitt preliminära JTO till Kennelklubben för kommentarer.

En JTO och ändringar i en sådan måste behandlas och godkännas på ett allmänt specialklubbsmöte. Om det för en ras finns en rasförening, ska JTO godkännas av rasföreningens allmänna möte innan specialklubbens allmänna möte kan godkänna det. När en JTO fått godkännande av specialklubben skickas det vidare till Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté för behandling.

Ett program för bekämpning av genetiskt betingade defekter och sjukdomar är ett hjälpmedel som ingår i JTO  

Ett av hjälpmedlen som en specialklubb kan använda för genomförande av JTO är Kennelklubbens PEVISA, programmet för bekämpning av genetiskt betingade defekter och sjukdomar. Med detta program ska det i mån av möjlighet säkerställas att ärftliga sjukdomar som förekommer i en ras kan hållas under kontroll så att de inte blir allmännare. Vid avel gäller det att undvika kombinationer som - med stöd av de tillgängliga uppgifterna - har större risk än genomsnittet att i sin arvsmassa bära sjukdomar som försämrar hundarnas hälsa och livslängd.

PEVISA används inte bara för förebyggande av ärftliga sjukdomar, utan programmet är också till nytta när det gäller att bevara rasens genetiska diversitet; det är viktigt för att ogynnsamma genformer inte anhopas, och för att hållbar rasutveckling ska stödjas. 

I PEVISA-programmet krävs att valparnas föräldrar genomgår ett antal av specialklubben specificerade hälsoundersökningar före parningen. En specialklubb har också möjlighet att bestämma att avkomman efter en hund som konstateras vara sjuk eller underskrider ett bestämt gränsvärde inte tas in i registret, och att inte registrera en valpkull vars ena förälder eller båda har producerat mer avkomma än vad som godkänns i PEVISA. Programmet ger också möjlighet att begränsa inavel, och det kan bestämmas ett gränsvärde för inavelsgraden för att en kull ska få registreras.

Specialklubbarna ansvarar för att det för rasen ifråga anhålls om PEVISA, och de ska hålla öga med programmets verkningar. En ras kan bara intas i PEVISA-systemet om det för rasen finns en JTO som Kennelkubben godkänt. Ett PEVISA-program ska baseras på de i JTO skrivna bedömningarna av rasens situation. Om anslutningen till PEVISA-programmet, och om programmets innehåll, beslutar specialklubbens allmänna möte.